Min hink.



Hittade en riktigt trevlig bok idag. Det va liksom såhär att när vi va i thailand förra året så hade David en bok från alla dom andra gångerna han varit i thailand, i den hade folk han träffat under resorna skrivit i som en gästbok ungefär. Det tyckte jag va en bra ideè så jag köpte en jag med, en riktigt ful bok dock. Hittade den idag när jag rensade lite i lyan. Läste igenom den med ett leende på läpparna o insåg direkt att jag mer va igenkänd där nere för min besatthet av "buckets" än för den person jag verkligen är, för er som inte varit där eller hört talas om dom så är det hinkar man kan köpa med grogg. Dom fanns i alla storlekar o smaker, något som jag entusiastiskt utforskade i allra högsta grad. Kan ju berätta en otäck historia för er om dom där hinkarna. Det va så att jag hade inlett mitt uppdrag ganska flitigt o driftligt i ungeför 3 dussins dagars tid nu då vi anlände till ön Koh Phi Phi. Vi hade belagt oss i centrala delan av ön bland alla affärer o dyligt. vi gav oss ut på upptäktsfärd genom den folkrika delen av staden då jag plötsligt såg något i ögonvrån som jag direkt reagerade på, inte så att jag försökte konsentrera mig på det jag nyss uppfattade som ovanligt o att fortfarande konsentrera sig på allt folk o hur man skulle undvika kollisioner, utan båda mina hjärnhalvor tappade total förmåga på grovmotoriken o fattade ett fasst grepp på vad som fanns där i min ögonvrå. Där stod hon, min gröna, sköna hink. Jag hade aldrig tidigare fått en sån rusning på blodet som då fick. Sitter fortfarande kvar på näthinnan som om det vore igår. Jag slängde med armar o ben för att snabbt ta mig fram till den otroligt vackra hinken. Utan o fråga vad den kostade tog jag hinken i min famn som om den varit mitt eget barn. Tror aldrig jag gått o trängt mig så mycket som när jag skulle hem den dagen från affären. Väl hemma tog jag några snabba kort på den innan det va dags för slakt. haha, nej det lät fel. ehh va fan det är ömsesidigt. det tog ett tag att dricka den där men som tur va ficka jag hjälp, mina så kallade vänner nekade mig dock deras hjälp i välvilja av att få mig ordentligt deckad. Men jag o David gav oss ut på stan med Hink o videokamera för att göra en dokumentär. Jag gick på stan o virrade o stannade folk för o bjuda på mitt fynd medans David filmade. Lite suddigt måsta jag säga att det är men jag har sett dokumentären efteråt o jag kan säga att man hörde folk som va kanske 200 meter bort stå o ropa på mig, eller hinken (också ömsesidigt) jag tror jag fick slut på den men vet inte säkert för nu kommer det hämska, dagen efter skulle jag gå ut för att diska o plåstra om min fina hink efter kvällens äventyr. Då jag till min stora förskräckelse upptäckte att den inte stod kvar utanför. Jag fick för mig att jag va paranoid. Men jag väckte mina vänner för o gå bersäkargång i hopp om att hitta den. Frågade husägare, städare, förbipasserande, affärsinnehavare ja rubbet. Förstår om folk trodde att jag va lik en psykiskt och halvt fysiskt handikappad turist vid just det tillfället. Hittade aldrig hinken. visst fan, David o Teo hjälpte till o göra en efterlysning på ett papper som vi hängde upp på stan, skrev till och med upp hittelön. Inget napp o resten av semestern var förstörd. Varje hink jag drack efter den känndes som att jag va otrogen. illa. Om nån råkar ha varit på just phi phi eller ska dit o har sett den, hör av er.

Kommentarer
Postat av: Jocke

Hej

Svara på dagens fråga på

http://vastertorp.blogg.se/1204707550_dagens_frga.html

Tack för din medverkan och ha en bra kväll

Mvh

Jocke

2008-03-05 @ 17:46:48
URL: http://vastertorp.blogg.se/
Postat av: Cicci

HAHA. ja minns de som igår när ja läste om detta på eran resedagbok och skratta så tårarna spruta. HAHAHAHA. lika roligt än idag :P

2008-03-05 @ 23:19:09
URL: http://timekillings.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0